I morse när jag plockade upp Livia ur sängen hade jag bestämt mig för att amma, för sista gången. Har ju ändå ingen mjölk kvar. Jag viskade det till henne och jag tror nästan att hon förstod. Hon dröjde sig liksom kvar vid brösten och mös. jag låg där och tänkte hur det var första gången jag ammade vårt underverk. Det var en sådan spännande känsla. Lite ont gjorde det, men det var ändå så himla fantastiskt att se den lilla klunka i sig all näring som hade skapats just för henne.
Det känns lite sorgligt nu. Tänk att nu är hon ju så stor. jag och Jonas har ju som tur var bestämt oss för att skaffa fler barn, så jag kommer att få amma igen... :) Tills dess är det ju mysigt med flaska och matstunder vid köksbordet.
