Gbg botar höstdepp...en stund

Ett tag sedan jag skrev och jag kan berätta för er att inget nytt hänt på knäfronten. Meniskskada är konstaterat och jag sitter bara hemma, sjukskriven, knaprandes Citodon, och väntar på att få komma till ortopeden som ska ställa allt till rätta. Det går inte fort. Känner att depressionen långsamt kommer krypandes. Ni vet allt börjar kännas eländigt och hopplöst. Jag har ju iallafall massa tid på mig att söka jobb, men jag är sååå trött på ams.se. Har suttit på den hemsidan så många timmar i mitt liv att det räcker för en livstid! Får väl skylla mig själv att jag aldrig blir nöjd. Vet ni att jag har haft sju jobb på fem år?!?

Nu känner jag bara att jag vill att resten av året ska ta slut, så att jag kan börja på nytt jobb och vara frisk i knäna och börja njuta av livet igen! Den här hösten har varit pest och pina!

Igår kom vi hem ifrån Gbg. Jag längtade så mycket efter min familj, så vi åkte ner några dagar tidigare. Vi njöt av umgänget med min syster och Henrik, med min älskade vän Julia, som nu lämnat Sverige för Sydafrika. Vi var på festligheter och på nittioårskalas med hela tjocka släkten. Livias mormor fick agera barnvakt under fredagsnatten då föräldrarna drog ut på stan. (Det blev lite action med brand hos grannen också. Vi fick ringa 112! En full gubbe som tydligen brukar torrkoka och röka i sängen. Tredje gången i år.) Det var med andra ord en toppenresa som fick mig att glömma bort det jobbiga en stund.



Rast utanför Jönköping



Livia med sin moster på stan



Fina flickor festar fett
Tack för en mycket kul kväll!



Kusinerna som matchar



Nittioåring med sin make



Om jag trycker läpparna mot rutan...

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: