Livet leker...inte med mig.
Igår blev min mage bara sämre och sämre. Vid sextiden bestämde vi oss tillslut för att åka in till akuten. Livia sov så Jonas föräldrar kom över...inte trodde vi att de skulle vara här så länge.
Vid åtta kom vi till akuten. Jag fick först träffa en läkare som trodde det var magkatarr, så jag fick en liten blandning som skulle bedöva magsäcken. Ingenting hände. Vidare till kirurgiakuten för massa tester. Sedan fick vi vänta i flera timmar innan doktorn kom och beslutade att jag skulle läggas in. Han misstänkte blindtarmsinflammation.
Vid ett kom jag till avdelningen och fick där dricka 1,5 liter vatten med något i som skulle göra att bilderna i röntgen blev bättre. Jag fick i mig allting på en timma som de sagt och det bar av till röntgen. Tyvärr kom lite av vattnet upp igen. Inte konstigt om man inte ätit på tolv timmar och sen slänger i sig så mycket vatten.
Efter skiftröntgen fick jag äntligen sova!
Läkaren kom in till mig vid tio i morse och berättade att det inte var blindtarmen som var inflammerad utan en del av tunntarmen. Detta betydde: ingen operation. Jippi! Efter några timmar till med flyande föda och lite fler tester fick jag äntligen åka hem.
Nu gäller flytande föda i några dygn och antibiotika i tio dagar. Kalas! Precis vad jag längtat efter, ännu fler mediciner. Nu har jag iallafall 50% rabatt på recept för jag har uppnått 900 kr på köpt medicin. Vilken bedrift!
För att göra allting ännu lite eländigare, så fick jag inte jobbet jag var på intervju för i onsdags... De hade fått bättre "personkemi" med någon annan...
Nu ska jag gå och pussa på mina älsklingar som får mig att glömma allt det jobbiga.
Det låter inte som det är så roligt att vara emelie just nu, Men man kommer till en punkt (eller bottnen snarare) sen kan det bara bli bättre! been there, done that!
skriven