Idag har vi varit ute för första gången denna vecka. Det var härligt att komma ut! Däremot blev resan till sjukhuset inte så lyckad. Skulle ta buss till pendeln och sen buss igen. Halv tio stod vi glatt och väntade, bussen kom, i den fanns en tvillingvagn och vi fick inte plats med vår vagn. Bussen körde och kvar på hållplatsen stod vi. Fan, fan, fan! Nu kommer jag missa pendeln och missa bussen och missa min tid. En kvart senare kom nästa buss, så vi tog en senare pendel. Jag ringde till sjukhuset och meddelade att jag var sen. Där sa de "om du ärmer än fem minuter sen är det ingen idé att du kommer. Ska vi boka om?" Jag sa att jag ville försöka hinna och det var bra. Vid centralen sprang jag som en tok, av bästa förmåga, med vagnen bort till bussen. Fan, fan,fan...om sju minuter ska jag vara där! Bussen kom, vi på, bussen kör väääldigt långsamt, vi av, springa igen, visa frikort i kassan, springa, springa, springa. Fem minuter sena sätter vi oss i väntrummet. 20 minuter senare fick vi komma in...det var visst fler som var lite sena.
Knät såg iallafall ok ut. Lite vatten i därav svullnaden, så jag ska äta Voltaren igen i två veckor. Om det inte blivit bättre då ska jag komma in och bli hålad igen för att få ut vätskan. Hoppas jag slipper det! Domnaden kan vara kvar upp till ett år efter operationen. Det är nervtrådar som måste växa ihop igen...läskigt. Får inte träna friskis förrens svullnaden lagt sig, men cykla får jag. Någon som har en träningscykel till övers?
Nu sover Livia och jag tänkte läsa lite. Puss och kram!
Härlig koll läkarvården har...
skriven