Det är svårt...
Det är svårt att gå vidare när man inte har möjligheten att börja om. Bara vänta. Vänta på nästa chans.
Det är svårt att känna hopp och styrka när jag vet att jag än en gång kan förlora.
Det som skrämmer mig är att det faktiskt inte är över än. Det är inte säkert att allt kommer bli bra.
Det är svårt att känna sig glad över något så sorgligt... Hur kan jag känna mig glad över något som bara försvinner mer och mer...?
Men gumman! hur är det fatt? jag bara hoppas att det känns bättre snart, vad det nu är! stor stor kram!
skriven