Är det ok att känna att man ibland bara skulle vilja stänga in sin barn och gå hemifrån för att slippa allt gnäll? Nu har jag umgåtts med en sjuk Livia i fyra dygn och jag håller på att bli tokig. Vattkopporna är ju helt torra nu, men hon är istället lite förkyld. Idag är febern borta iallafall, men hon är fortfarande trött och gnällig. Tror att även Livia är lite uttråkad på att bara vara hemma. Idag har vi iallafall varit ute en liten stund, men hon gnällde då med, så vi gick hem igen.
Om några timmar blir jag själv med Livia igen. Jonas har innebandymatch kl. 20 (!?) så jag får titta på Melodifestivalen i min ensamhet. Hoppas, hoppas att lilltjejen somnar bra ikväll så jag får vila lite.
Att bara gå hemma gör att jag blir så satans trött. Har sovit några timmar mitt på dagen tillsammans med Livia varje dag och ändå jäspar jag redan kl. 16.
Imorgon ska vi på födelsedagsfika hos Jonas farmor. Jag har varit sugen på tårta i flera dagar, så det ska bli gott. Dessutom skönt med massa annat folk som kan ge sin uppmärksamhet till Livia så vi slipper en stund.
Nu ska jag passa på att ta en promenad, själv, innan Jonas åker så jag får lite nya krafter. Kanske går förbi Ica och köper mig en semla till Melodifestivalen också.
Kram på er!
Det är helt OK att känna så.. Och normalt! Puss
skriven