En liten prickigkorv.
Jonas får vara hemma några dagar först, så tar jag slutet på nästa vecka. Vi får väl räkna med att vara hemma hela nästa vecka också.
Detta är alltså ännu en första. Första gången att ta hand om ett barn med vattkoppor. Det är när något sådant händer som mitt självförtroende, som mamma, sviktar. Hur gör jag nu? Det var samma sak när Livia blev åksjuk och kräktes på X2000. Hur gör jag nu? Eller när hon slagit i foten på dagis och haltade. Men det är klart, vi grejar ju det alltid, även om jag blir nervös, rädd och osäker. Jag har ju aldrig ens sett en vattkoppa innan, av vad jag kommer ihåg iallafall. Hur vet jag att hon är frisk igen? Kopporna ska vara torra...hmm. Det visar sig nog. Nu gäller det bara att försöka få henne att låta bli att klia, så det inte blir ärr och infekterat.
Livia ringde precis mig. "Iia lessen.... min mamma!". Usch, mina ögon tårar sig...
"Inte suuk. Bätte pickana." Hon är allt en riktig liten fighter :)
Åh, nu längtar jag tills jag får komma hem och mysa med min lilla prickigkorv!
Stackars gumman! Hon lär ju ha fått det från myggan eftersom inkubationstiden är 10-14 dagar.. Återstår att se om Lova (och Erik) klarar sig..
skriven