En ynka vecka k...

Sista dagen på jobbet innan efterlängtad semester!!!
Jag har inte skrivit här på länge nu. Vet inte varför...bara därför.
 
Imorgon är det en ynka vecka kvar tills att jag blir fru Hedberg och allt börjar falla på plats. Än finns en del pyssel kvar att göra, men jag är inte så orolig.
I lördags blev jag överraskad av mina fina vänner och systrar med en möhippa. Det blev en dag jag aldrig kommer att glömma och jag känner mig så lyckligt lottad ...

Fin present

Nu har jag även en bricka med Meja runt halsen. Bästa presenten från bästa familjen!

 

7 år

Idag har jag och Jonas förlovningsdag.
7 år. Vi ska fira med....våra barn och kycklingwok. Ah, småbarnsfamiljeliv!
 
7 år och jag längtar så till i sommar. Då ska vi stå här, du och jag.
 

Malin Wollin

Jag brukar läsa Malin Wollins blogg och krönika i Mama. Hon skriver så bra och jag känner så med henne eftersom hon gått igenom missfall som jag. Nu är hon gravid. 35 veckor. Skiträdd att något ska hända igen. Tänk att man kan bli så glad för någon man inte ens känner och hoppas så att allt ska gå vägen. Tänker på mina fantastiska tjejer och undrar om de kommer få ett till syskon någon gång. Om jag kommer våga försöka. Vill aldrig mer känna den där sorgen igen...

Dålig start

Jaha, då var febern och det onda i bröstet tillbaka. Kanske skulle hållet mig hemma idag... Ska amma och pumpa hela natten, så kanske det blir bättre.
Det var inte alls såhär jag tänkt att tvåbarnslivet skulle börja. När vi stannade vid gungorna på väg hem från förskolan idag slog hormonerna över en stund. Jag tittade på min fina familj och kände mig så lycklig. Det var så jag ville att alla dagar skulle vara. Hoppas innerligt att det blir bättre nu, så att vi kan åka till Gbg på onsdag.....

Vitsippan.

Nedrans, fortfarande ingen bäbis... Idag känner jag mig låg. Trött, less och ont i händer och fötter. Jonas tog precis med sig Livia ut på cykeltur och fotbollsmatch. Jag ska nog sova lite, det är typ det enda jag har lust med. Att de sista dagarna ska vara så kämpiga. Det förstör ju det fina med långhelgen.

Igår fick vi vitsippor av Livia. En bukett till mamma och pappa. En bukett till lillesyster.

Läs mer »

Ensamheten smyg...

Varför får jag en känsla av ensamhet när jag väntar barn? Det var likadant med Livia. Jag inbillar mig att jag kommer sitta hemma, själv i flera månader... Alla andra har ju sina liv att leva, så varför bry sig om mig?
Fjantigt va? Det är nog för att det kommer bli en sådan annorlunda vardag och att vi, som förra gången flyttat och inte känner någon som bor nära. Sen tycker jag ju om att gå i skolan, så det känns lite tråkigt att sluta, vill ju göra karriär snart, känner mig så pepp inför...

Fuck Cancer!

Jag är påväg hem efter två fantastiska timmars mingelkväll med ung cancer och unleash. Julia höll en föreläsning om vilja, sorg och hjärta och nu befinner jag mig i en känslostorm. Vi grät, skrattade, delade med oss... Trettio personer som inte känner varandra, men ändå delar så mycket. Jag har sagt det förr och säger det igen: jag är så grymt stolt över min fina vän!
Fuck Cancer!

Läs mer »

Det händer ju i...

Passade på att ta en kort på mig själv, när jag för en gångs skull ser lite pigg ut :). Jämförde med bilden från min födelsedag och ser ingen som helst förändring...suck! Tre veckor...
Shit vad hon tjatar och nojjar tycker ni säkert, men det får ni faktiskt stå ut med. Det verkar vara något jag är väldigt bra på, oroa mig över alla bäbisar i magen. Det är inte själva storleken på magen jag oroar mig, utan det att den inte blir större. Jag ska väl vara glad att jag slipper jättemagen som ...

Förlovningsdag.

Idag är det sex år sedan jag och Jonas förlovade oss.
Jag fick sitta elva timmar i skolan idag, så jag var inte hemma förrän halv åtta.

Hann precis pussa Livia godnatt för att sedan hitta detta i köket.

Läs mer »

Oron

Idag ringde jag till min barnmorska och fick komma dit på eftermiddagen. Jag har börjat oroa mig igen... Det kan inte gå mer än några veckor innan jag hittar på något nytt att oroa mig för.
Denna gång var det att jag tycker att fosterrörelserna har minskat senaste veckan. Jag vet, innerst inne, att det nog varit jag som varit stressad och inte haft tid att känna efter, men ändå så börjar jag nojja.
I lördags, efter julfesten, låg jag vaken i säkert trettio minuter för ...

Nu vill jag del...

...av den här fantastiska filmen gjord av ungcancer.

""Det är okej att känna" är en kampanj skapad av organisationen Ung Cancer. Kampanjen består av en serie om fem kortfilmer med syfte att lyfta fram diskussionen kring de tabubelagda ämnena cancer och sorg. Citatet "Det är okej att känna" kommer från en onkologsköterska som förstod vikten av att ta tag i sina känslor direkt när man känner dom och inte trycka undan d...

Bikten

Jag vet inte vad jag ska skriva , för jag vet inte riktigt vad jag känner. Eller rättare sagt jag känner alldeles för mycket att det istället gjort mig tom. Helt tom.

Längtan efter ett till litet knyte är så enorm och när jag nu för tredje gången på ett år gått från lycka och förväntan till sorg och hopplöshet kan jag inte ens beskriva hur jag känner....annat än tom.

Första året med Livia var ren och skär lycka. Visst drab...

.

Jaha, ännu är jag inte klokare. Jag avskyr denna väntan!
På fredag åker vi till Gbg.
Då kan jag förhoppningsvis tänka på annat.

PUSS & KRAM!

Vägen till gläd...

Idag är en bra dag. Beror nog på att det är fredag. Början av veckan kändes tung. Efter fyra dagars underbar påskledighet är jobbet det sista stället jag vill vara på. I onsdags kväll drog Johanna med mig ut på en kvällspromenad, så vi fick ventilera oss lite. Fina vänner är bra att ha. :) Igår blev det åter igen en promenad och jag mår så himla bra av det.
Igår undersökte jag dessutom lite framtidsplaner, som jag inte ska gå in på nu, men det känns jävligt bra. Tror at...

Hoppet.

Lyckan varade inte länge denna gång heller.
Sorg. Tårar. Smärta.               Varför?
Det är ändå skillnad denna gång. Jag känner hopp. Hoppet kan ingen ta ifrån mig.





Jag längtar efter dig, så skynda dig nu, snälla lilla liv.